- Paulina

När jag gick hem innan så tänkte jag mycket på en sak... att vi inte bryr oss så mycket om gamla människor, då menar jag såna som är 60-90 år. Alla gör inte det kanske? men jag brukar inte tänka på min farmor eller mormor, dom har alltid ställt upp och skyddat mig, speciellt min farmor, hon har alltid varit på mig sida. Jag kommer inte ihåg att hon har varit dum mot mig eller svikit mig. När jag kom och hälsade på henne i Polen så laga hon alltid mat till mig, lät mig vara ute hur länge jag vill och även om jag gjorde dumma saker ibland så var hon inte sur på mig. Hon sa alltid att jag är ung och att jag ska ha kul och att hon förstår om jag vill stanna lite längre ute, hon har alltid varit så glad för min skull, alltid undrat hur det är med mig och varit nyfiken & jag har varit så taskig mot henne. Jag vet helt ärligt inte varför jag har struntat i henne, struntat är kanske fel ord, men jag har inte visat henne att jag bryr mig. Jag har kanske köpt någon present till henne några gånger och några gånger har jag orkat sitta med henne och prata lite. Annars har jag bara varit ute med mina vänner, kommit hem och lagt mig direkt, sen på morgonen stack jag ut igen och var på stan hela dagarna. Hon har bott ensam i flera år, asså inte kunnat prata med någon. Man blir ju psykiskt sjuk om man sitter ensam hela tiden och bara kollar på tv hela dagen, sen sover? Jag har ju försökt visa att jag bryr mig om henne men aldrig tillräckligt. Jag är verkligen inte sån att jag kan ha deep talk med någon i min familj, det är bara så, jag har svårt för det.

Det värsta jag vet är när unga inte visar respekt för äldre, tex. inte släpper förbi dem, ger inte platsen på bussen, hjälper inte om en äldre person har ramlat. Jaja jag behöver inte förklara ni fattar säkert. Men det finns verkligen omogna människor som inte visar respekt. Vi kommer också mli gamla en dag, vi kommer inte kunna klara oss själva, vi kommer inte kunna gå på stan, familjen kommer förmodligen att strunta i oss och inte höra av sig eftersom de kommer ha massa annat att göra. Det bästa som kan hända är att vi har en partner som lever med oss till slutet, men det är ju oftast så att äldre människor lever ensamma, antingen för att dem har skiljt sig eller för att den andra personen har redan dött.

Jag är glad iallafall att min farmor har flyttat till min pappa nu och att hon har många personer hon kan prata med. Stör mig lite på pappa att han säger att farmor bara gnäller och är jobbig ibland och pratar hela tiden, asså hon har upplevt så mycket, hon har ju levt längst! klart hon vill prata mycket hon har ju bott ensam i flera år, äldre människor blir jobbiga kanske men man får hålla ut, dem är värda så mycket därför ska man visa dem sin uppmärksamhet. Snart ska jag dit och hälsa på dom, då ska jag försöka prata med henne så mycket jag kan!



Min fina farmor.