- Paulina

När jag gick hem innan så tänkte jag mycket på en sak... att vi inte bryr oss så mycket om gamla människor, då menar jag såna som är 60-90 år. Alla gör inte det kanske? men jag brukar inte tänka på min farmor eller mormor, dom har alltid ställt upp och skyddat mig, speciellt min farmor, hon har alltid varit på mig sida. Jag kommer inte ihåg att hon har varit dum mot mig eller svikit mig. När jag kom och hälsade på henne i Polen så laga hon alltid mat till mig, lät mig vara ute hur länge jag vill och även om jag gjorde dumma saker ibland så var hon inte sur på mig. Hon sa alltid att jag är ung och att jag ska ha kul och att hon förstår om jag vill stanna lite längre ute, hon har alltid varit så glad för min skull, alltid undrat hur det är med mig och varit nyfiken & jag har varit så taskig mot henne. Jag vet helt ärligt inte varför jag har struntat i henne, struntat är kanske fel ord, men jag har inte visat henne att jag bryr mig. Jag har kanske köpt någon present till henne några gånger och några gånger har jag orkat sitta med henne och prata lite. Annars har jag bara varit ute med mina vänner, kommit hem och lagt mig direkt, sen på morgonen stack jag ut igen och var på stan hela dagarna. Hon har bott ensam i flera år, asså inte kunnat prata med någon. Man blir ju psykiskt sjuk om man sitter ensam hela tiden och bara kollar på tv hela dagen, sen sover? Jag har ju försökt visa att jag bryr mig om henne men aldrig tillräckligt. Jag är verkligen inte sån att jag kan ha deep talk med någon i min familj, det är bara så, jag har svårt för det.

Det värsta jag vet är när unga inte visar respekt för äldre, tex. inte släpper förbi dem, ger inte platsen på bussen, hjälper inte om en äldre person har ramlat. Jaja jag behöver inte förklara ni fattar säkert. Men det finns verkligen omogna människor som inte visar respekt. Vi kommer också mli gamla en dag, vi kommer inte kunna klara oss själva, vi kommer inte kunna gå på stan, familjen kommer förmodligen att strunta i oss och inte höra av sig eftersom de kommer ha massa annat att göra. Det bästa som kan hända är att vi har en partner som lever med oss till slutet, men det är ju oftast så att äldre människor lever ensamma, antingen för att dem har skiljt sig eller för att den andra personen har redan dött.

Jag är glad iallafall att min farmor har flyttat till min pappa nu och att hon har många personer hon kan prata med. Stör mig lite på pappa att han säger att farmor bara gnäller och är jobbig ibland och pratar hela tiden, asså hon har upplevt så mycket, hon har ju levt längst! klart hon vill prata mycket hon har ju bott ensam i flera år, äldre människor blir jobbiga kanske men man får hålla ut, dem är värda så mycket därför ska man visa dem sin uppmärksamhet. Snart ska jag dit och hälsa på dom, då ska jag försöka prata med henne så mycket jag kan!



Min fina farmor.

Sluta hata, hat löser ingenting. Är ni besvikna på någon, avundsjuka, stör er på någon, bara skit i det ocg gå din egen väg. Du gar ditt eget liv som du måste ta hand om, du kan inte leva någon annans liv. Sluta hata någon på grund av religionen, hudfärgen eller någons värderingar. Sluta se ner på människor när ni inte vet deras bakgrund, vad dem har gått igenom och vad som har hänt i deras liv. Lär känna personer först innan ni dömer dem & man ska inte döma efter utseendet eller vart någon kommer ifrån utan man kan ha åsikter om någon personlighet. Om ni sprider rykten om någon det bevisar bara hur avundsjuka ni är. Det finns så många fördomar om homosexuella, olika folkslag, kvinnor, om någon hudfärg, om vad någon tror på. Världen är inte någons, världen är allas! alla är människor och alla föddes på samma planet och vad spelar det för roll vilken färg man har på huden? alla är ju färgade, jag är rosa? haha. Man blir så sur när man hör vad folk pratar om, hur alla skyller på varandra & hur folk dömer andra utan att veta ett skit om deras liv. Vissa är inte så starka så tänk efter innan ni säger ''starka'' ord till någon eller förnedrar någon, hur kommer ni känna er när den personen tar sitt liv på grund av er?...



''Människan föds som ett oskrivet blad'', min lilla Bianca ♥

Denna texten stämmer perfekt men min situation nu. Man vet inte hur stark man är tills att vara stark är det enda man har. När någon som borde göra mig glad just nu inte finns här så finns det inte tid att tycka synd om sig själv, fan det finns folk som har det tusen gånger värre, jag har iallafall möjlighet att uppnå något. Nu gäller det att satsa allt och ta den vägen man vill, bara vara sig själv och skita i vad alla andra har att säga om mig. Vissa kanske tänker ''uppskatta att du har din familj'', men min riktiga familj är långt bort från mig, de som bryr sig kan inte vara bredvid mig. De som jag bor med bryr sig inte ett piss om vad som händer i mitt liv, eller visar inte det iallafall, de lever sitt eget liv i sin egna lilla värld och jag lever mitt liv. Nu gäller det att vara stark och visa vad man kan, nu är jag på botten så det gäller att komma upp igen och kanske falla ner igen, men man ska kämpa tills man är på toppen. Någon dag kommer jag få belöning för allt jag gått igenom, karma baby ;)

Jag älskar dig så äckligt mycket, tänk att en dag kommer du bara att försvinna. Det är kanske fel att jag tänker så, men det är bara sanningen & jag undrar hur jag kommer att hantera den dagen... Jag försöker göra allt för dig och ge dig det bästa. Jag älskar när varje gång någon kommer hem så blir du så glad som om att du inte sett oss på flera år haha & att du blir så avundsjuk så fort jag kramar någon annan. Jag är faktiskt lite galen i djur och älskar dem oehört mycket, mitt hjärta dör när jag ser vad dem gör med djur i vissa länder...

Tack för att du är den bästa hunden i hela världen, min lilla ängel. ♥

Då är man hemma & känner sig trött och sjuk. Jag vet att jag har varit sur och bara klagat under dom senaste dagarna men det är därför jag har en blogg, för att skriva av mig eller hur ;). Det kommer bara mer och mer skit för varje timme, är så förbannad nu på allt! Nästa gång någon leker säger något sånt till mig kommer jag dampa sönder på personen, jag förstår mig inte på vissa människor som tror så starkt på sig själv att dom alltid har rätt eller tror att dom alltid har rätt rättare sagt. Men jag är också sur på mig själv att jag låter någon säga något sånt till mig, att jag bara håller all ilska inom mig och går iväg, det kan vara bra på ett sätt men efteråt ångrar jag mig oftast att jag inte gjorde något åt saken. Men karma är en bitch därför kan jag bara vänta och se hur människor som har lite fel på hjärnan får det dom förtjänar. Är så trött på att bo här hemma och i denna jävla staden, men jag vet att det finns en speciell person som väntar på mig & jag hoppas att jag kan åka dit om några år och stanna där föralltid.

Nu ska jag försöka lugna ner mig haha & vänta på min pojk som kommer krypa ner under täcker bredvid mig om en stund. Ni får ha en bra natt!

Sne på livet just nu. Mår så jävla dåligt över allt som händer, jag börjar hata människor mer & mer. Alla tror att jag kan och vet allt, att jag kan hjälpa alla och klarar av alla situationer, att jag aldrig gör fel och att jag klarar mig på egen hand. Snälla jag är en människa jag gör massa misstag, men jag försöker lära mig. Klart att jag gillar hjälpa folk men när jag behöver hjälp så finns det nästan ingen som kan, det finns ingen som kommer och frågar om jag behöver hjälp. Det finns speciella personer som verkligen försöker och det älskar jag er för, men det finns också dom som står mig så nära men frågar aldrig hur jag mår och det är det som gör ont. Ibland önskar jag att jag kunde flytta och skita i alla så dom fattade hur mycket jag behövde deras hjälp men sen är det för sent. Jag menar inte alla nu, men finns vissa bland mina vänner och familj som bara tar men aldrig ger tillbaka. Men en dag kommer dom ångra sig, det kan jag lova.

Nu: Iväg till körskolan.

Jag har gått och tänkt på det så jävla länge... jag hatar krig. Haha det gör väl alla men jag stör mig så mycket på att några idioter styr ett land och skiter i folket, dom bryr sig bara om pengar och makt, asså tycker dom inte synd om folk och små barn som är oskyldiga och dör? Skiter dom i alla oskyldiga familjer som förlorar sina hem och får bo på gatan och dom sitter i sina hem och äter tills dom blir feta som grisar och njuter av sitt liv. Det värsta är att olika folkslag börjar hata varandra och skyller på varandra och smutskastar varandra, men det är ju politikerna som har fkn skapat allt & att folk hatar varandra! Jävla idioter. Jag menar ju inte att alla politiker är såna men dom flesta vill ju ha makt och pengar och dom som skapar krig för makt har ju fan inget liv hur fick dom ens styra ett land?! Alla vi styrs av någon ju, dom bestämmer hur vi ska leva och tänka även om ni inte tror på det så är det så. Ibland önskar jag att pengar inte fanns, se vad dom har gjort med människor, men jag fattar inte hur dum man kan vara och låta tusentals människor lida bara för att få pengar. Världen är ond det är därför så många önskar att dom var små igen för då fattar man ingenting, man bryr sig bara om sin familj och leksaker och fattar inte vad som händer runt omkring en. Jag vet inte vad jag ska skriva mer jag hade säkert kunna få ut mer ord men kan inte tänka mer just nu haha, jag är bara irriterad att någon kan styra över så många, alla människor är ju fan lika mycket värda ingen ska kunna bestämma över någon annan (bara föräldrarna). Det är klart att någon måste styra ett land så att det ska funka o så men på ett bra sätt och inte att folk ska lida! Jag menar hur svårt kan det vara att skapa fred och vara fkn snäll och nöja sig med det man har och dela med sig istället för att bara ta och ta, själviska människor. Jaja nog om det nu ska jag ut och ta en promenad med min hjärtis. Peace!

Hejhej! efter skolan åkte jag till stan och träffade min vän Ottilia, senare åkte vi hem till henne och kollade på massa gamla bilder. Så mycket vi skratta haha, våra minnen är oslagbara, ibland önskar man att man var liten igen. Det var då man inte behövde oroa sig för framtiden, man levde livet bara. & nu när man blir lite äldre börjar man bli orolig och funderar vilken väg man ska välja i livet och undrar vart man kommer hamna. Jaja tillbaka till bilderna haha.. det var verkligen skit kul att kolla på dom och prata om massa saker vi gjort förut och hur kul vi hade, skön känsla. Vissa bilder gör mig galna ibland haha man vill bara tillbaka till den stunden, but some things you can't take back...

Det har varit en svår period för mig dom senaste månaderna, behöver inte berätta detaljer men jag har iallafall förlorat mig själv lite. Har funderat mycket på framtiden och vart jag kommer hamna, vem jag kommer bli och vilka som kommer finnas kvar hos mig till slut. Jag oroar mig för många saker och har blivit svagare på grund av allt som hänt. Jag saknar min familj i Polen och London enormt mycket. Det är svårt att ha alla i 3 olika länder och undra varje dag om dom mår bra och vad dom gör. Men med tanke på allt jag upplevt och gått igenom så älskar jag mitt liv och ångrar inte något för jag har lärt mig så mycket av allt & jag hoppas att snart hittar jag tillbaka till mig själv och är stark som jag var förut, att jag inte oroar mig för framtiden och att alla bitar faller på plats. Jag har ändrats så mycket på så kort tid, blivit sviken och sårad, sårat andra och gjort massa misstag, men oavsett vad så är minnen det vi lever på, det är alla misstag som gjort oss till den vi är idag eftersom vi lär oss av misstagen.

''A moment lasts all of a second, but the memory lives on forever.''

Önskar jag kunde vara nära dig varje dag och se när du tar dina första steg och säger dina första ord. Jag hoppas att du kommer vara en stark person och följer dina drömmar och inte låter någon trycka ner dig. Världen är ond men jag hoppas att du hittar din lycka och hittar dina änglar som skyddar dig. Jag längtar tills den dagen jag kommer kunna lära dig nya saker och kommer kunna finnas där för dig i svåra stunder. Jag hoppas att du väljer rätt väg i ditt liv och att alla behandlar dig som drottning!
- Älskar dig syster ♥

Idag har jag och mitt hjärta 11 månader. Sjukt att tiden har gått så snabbt. Kommer ihåg första gången vi träffades, känns som igår. Vi har gått igenom många bra och många dåliga stunder och älskar varandra oavsett vad. Det finns något som håller mig fast vid honom & det är han som uppfyller mitt hjärta och gör mig glad i svåra stunder. Jag kan inte tacka honom för allt han gjort för mig det enda jag kan göra är att älska honom med hela mitt hjärta!